Längs Simrishamnsbanan:
Lunnarp - ett unikt stationshus
Publicerad på Skånetrafikens Raka Vägen (2003-05-27) |
Gunnar Sandin
Det ursprungliga stationshuset i Lunnarp var, liksom de övriga mellanstationerna på ångspårvägen Simrishamn–Tomelilla, en anspråkslös träbyggnad – både bana, hus och vagnar var av billigast möjliga konstruktion.
När järnvägarna byggdes var det oftast bara de största orterna som fick individuellt utformade stationshus medan man på de andra använde sig av standardkonstruktioner, fast varierande med ortens och stationens betydelse.
Ändå blev det inte enformigt för resenärerna eftersom olika bolag (eller staten) stod bakom banorna och använde olika arkitekter och byggmästare.
På sträckan Ystad–Eslöv hette byggaren Claes Adelsköld och hans präktiga stationshus står kvar i exempelvis Ystad och i en numera spårlös ort som Lövestad.
Linjen Malmö–Ystad hade en skral byggkassa så stationer och banvaktsstugor var små och enkla, men fick byggas på eller ersättas när trafiken växte och ekonomin förbättrades.
Liten station
När Malmöintressenterna hade övertagit Simrisbanan 1896 växte resurserna och anspråken, vilket så småningom även märktes på stationshusen.
I Lunnarp var det dags för byte 1915. Grundritningen till det nya stationshuset lär ha gjorts av en stadsarkitekt i Malmö och den tillämpades på många håll men med variationer.
Dels fanns det två storlekar, dels tycks byggmästarna ha tolkat ritningarna på något olika sätt. Sedan har om- och tillbyggnader gjort husen än mer individuella.
Lunnarp var ingen stor ort och fick nöja sig med en något mindre station, men för att det skulle bli fullgod ståhöjd på andra våningen gjordes frontonen på fasaden betydligt högre än takåsen, vilket gav huset ett egenartat utseende.
I slättens stationssamhällen uppstod ofta små typiska landsbygdsindustrier. Lunnarp fick bränneri, stärkelsefabrik och mejeri. De båda första är borta sen länge men mejeriet finns kvar, har byggts ut och blivit ett av landets största.
Det använder inte godståg för sina transporter, men det är järnvägen som gör att det ligger där det ligger. |
|
Ett gammalt vykort
Lunnarp hade det äldsta stationshuset, det gamla godsmagasinet, stärkelsefabriken och T-semaforen kvar när vykortsfotot togs 1904.
© Anders Lundquist
I dagens Lunnarp har plattformen nyligen flyttats över till spårets södra sida men det egenartade stationshuset från 1915 är bevarat. |
|
